Möte med Upphandlingsmyndigheten om hållbarhet
Nätverket NMC – Näringsliv för ett Hållbart Samhälle – höll igår ett rundabordssamtal om hållbarhetskrav i Upphandlingar. Talare var Anna Lipkin från Upphandlingsmyndigheten, Charlotta Brask, Head of Sustainability på SLL och hennes kollega Kristian Hemström, samt Anna Kiara från Samsung.
Anna Lipkin betonade att Upphandlingsmyndigheten, som i september bröts ut från Konkurrensverket, har ett uppdrag att förändra hur man arbetar med offentlig upphandling. De ska alltså göra något helt nytt. De har fyra ”buzz-words”: ett fokus på miljö, sociala frågor, innovationer och små- och medelstora företag.
Sedan klargjorde hon också vikten av att skilja mellan upphandlare och upphandlande myndighet. Det finns ett stort behov av att tydliggöra ansvaret som den upphandlande myndigheten har, menade hon. Upphandlingsmyndigheten kan dock ge stöd i hela processen.
Hon påpekade också att Upphandlingsmyndigheten har 650 unika hållbarhetskriterier i sin kriteriedatabas.
De sociala frågorna diskuterades runt bordet. Där har ett nytt direktiv ändrat på förutsättningarna: Nu kommer man att kunna ställa krav i nivå med kollektivavtalen – och det kommer att vara obligatoriskt när man ser att det finns en risk. Hur man ska bedöma risk utan att ha ett riskverktyg lämnades osagt men hon menade att vissa branscher, som flytt- och städbranschen, har en sådan risk. Vi välkomnar detta – vi har länge propagerat för att organisationer ska kräva kollektivavtal i sina upphandlingar.
En annan fråga som diskuterades, var hur verksamhetsförändrande stora stora myndighetsavtalen är för de ofta ganska små leverantörerna. Sollentuna kommun berättade om tvätterier som säger upp alla sina anställda inför avtalsutgången, eftersom de inte vet hur många anställda de kommer att klara av att ha om de inte vinner nästa avtalsomgång. Och, som gruppen konstaterade, det är ju inte särskilt hållbara arbetsvillkor. Kanske kommer de stora avtalen att behöva brytas upp på mindre för att undvika detta.
Charlotta Brask på SLL menade att hållbarhetskrav framgångsrikt kan ställas i upphandlingar och att de är det främsta verktyg för att åstadkomma reella hållbarhetsförbättringar, som minskat klimatavtryck, minskade kemikalieutsläpp etc. Men det kräver dels hållbarhetskompentens på inköps-/upphandlarsidan, dels att man har resurser, dvs tid och pengar, till att göra uppföljningar. Annars blir det verkningslöst.
Anna Kiara från Samsung påpekade att många av de krav som ställs i upphandlingar är just verkningslösa och bara blir administrativa monster. Det är transparens som driver förändring. Hon gav ett exempel på ett ”bra” krav: TCO-modellen. Upphandlingskravet från TCO-modellen på mobiltelefoner är en audit-rapprt från den tillverkande fabriken. Det, menar hon, är ett skarpt krav som leder till transparens och förbättringsarbete.
